25 Juli

Jag gör nog som resten av den norska befolkningen, tänker på det hemska som har hänt, för vare sig man vill eller inte så blir man starkt påverkad av allt som har hänt.
Det är nyhetssändningar hela tiden, ordinarie program har utgått och istället visas familjefilmer.

Idag när jag kom till jobbet så skruvade chefen upp radion i hela affären och kl 12 började Statsministerns röst att tala som inledde en tyst minut då hela Norge och säkert resten av norden stannade upp.

Ikväll var vi 4 st som gick till Lyskappellet och la 76 blommor som vi plockat längs vägen och tände varsitt ljus. På nåt sätt kändes det bra.


Som någon la upp på FB tidigare tyckte det var så fint skrivet av en journalist för en tysk tidning.

"Even in their deepest sorrow the norwegians don't get hysterical. They resist the hate. It is amazing to see how politicians and the whole country reacts. They are sad to the deepest thread of their souls. They cry in dignity. But nobody swears to take revenge. Instead they want even more humanity and democracy. That is one of the most remarkable strengths of that little country."